Direktlänk till inlägg 10 september 2011
det var en dag i grundskolan. jag tror att jag gick i årskurs fem. vi hade blivit indelad i små grupper och skulle göra ett arbete tillsammans och sedan redovisa det för resten utav klassen. jag minns att det var fuktigt ute och det var väldigt nervöst i klassrummet.
första gruppen redovisade och resten av klassen satt och småskrattade år dem. antagligen var det bara för att vara tuff för det var egentligen inget roligt de sa, det var faktiskt ganska intressant. tillslut var det tid för min grupp. nervösa som vi var gick vi fram till tavlan och radade upp oss precis som alla andra. jag tyckte att det skulle bli roligt att prata inför klassen och visa upp något som jag har varit med och gjort och som jag faktiskt blev ganska bra enligt mig.
vi gjorde en plansch som vi satte upp på tavlan och hade sedan ett varsitt papper med stödord. vi hade delat upp arbetet i fyra delar eftersom att vi var fyra stycken i gruppen. jag var den som skulle läsa sist och även mest bara för att jag tycker att det är kul att prata inför folk. de två första personerna sa det de skulle säga fast väldigt kortfattat så de skulle slippa prata så mycket.
den tredje personen var jättenervös. han skakade, svettades och stammade när han pratade. jag tyckte synd om honom. klassen skrattade och det gjorde inte saken bättre. han kom av sig och började med utfyllnads ord som t.ex ehh, öhh, ehm osv. han stod så i evigheter kändes det som och klassen började skratta alltmer. man kunde nästan se att tårarna var på väg.
men eftersom det var ett grupparbete var hans del i arbetet även min del. utan att jag tänkte på det tog jag över hans del och hjälpte honom att komma tillbaka till texten. jag blev faktiskt förvånad över att jag gjorde det. resten av arbeter gick väldigt bra.
det jag vill säga med den här texten är att jag inte förstår hur vi människor kan skratta och håna någon som vi ser tycker något är väldigt jobbigt och ännu värre är att vi själva inte skulle uppskatta om någon gjorde så mot oss.
jag själv har gjort det många gånger, och faktum är att det egentligen inte finns någon anledning till att håna någon på det sättet och jag kan inte komma på en enda vettig anledning till att jag har gjort det mot så många och jag ångrar det väldigt mycket idag.
det där är en krönika som jag skrev i skolan. min syster ville läsa den så varsågod syster ! (http://romajs.blogg.se)
nja så var det inte riktigt, men låten är bra iaf ! iaf den här verisionen ! ...